| Lyrics: | Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram till slutet.
Månen färgar
alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute.
Långt där borta från en enslig
gård, lyser värmen ut i natten.
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på
luft och vatten.
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända
om.
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en
vandrare.
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av
döden.
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden.
Sluta
tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget.
Vandraren har ingen stans
att gå, om han går vid sista slaget.
Det gör ont, men gå ändå, du kan
alltid vända om.
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en
vandrare.
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om.
Det
gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare |
