| Lyrics: | Kanalen skiftar grn och svart ,frn andra sidan hr ni stans midnattsbrus
Bara bltt ljus frn
btarna, ingen ser nr du smyger din hand inunder hennes blus
Ni kan sitta dr i timmar, och ltsas
ka fartygen lngt bort
Se hr kommer Timber-line, till fjrran hamnar dr ni aldrig nnsin
gtt
Hon r fdd p en fredag, men hon sger att hon r ett sndagsbarn
En brdmogen frukt, frgad av
frosten som biter den hr stan
Och du vet att hon r hos dej, och du rknar ditt hjrtas
slag
Och du fr hennes glasprlekyss, ja den gr dej s hopplst svag
Och du lovar henne allt, du
aldrig kan hlla,
och du lskar henne nda till september
P sndagen gr ni lngt, lngt bort
och lngre bort dit gatstenen tar slut
Ni hr klockorna frn kyrkan, luften kall och snn som ligger
djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogrden
Din pappa sover under stenarna,
han kommer aldrig nnsin levande drifrn
Ni gr som tv akrobater, frn en cirkus, trettio meter ovan
jord
Som solkatter i fnstret, ni tv behver inga ord
Och du vet att hon r hos dej, och du
rknar ditt hjrtas slag
Och du fr hennes glasprlekyss, ja den gr dej s hopplst svag
Och du
lovar henne allt, du aldrig kan hlla,
och du lskar henne nda till september
Och du vet
att du ska sitta dr, ensam p kanaltorget
Och vnta p att, din bt ska g
Inget kommer att binda
dej, inget i din lilla stad
Ingeting hller dej kvar, d
Fr du vet du mste hrifrn, du suddas
ut bit fr bit
Du tar avsked till allt som var
Men det r skert mnga, mnga mnader
dit
Gula rosor p tapeterna, nr ni str i hennes kk och tittar ut
P den de varvsgatan,
apelsinhimlen ovanfr tar aldrig slut
Det r nnting i hennes blick som alltid, lmnar dej
stum
Hon har sitt Monalisa leende, men hon knner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig
sjnkt dej saker, inga |
