| Lyrics: | Jag vet inte riktigt var jag ska brja nnstans,
orden frsvinner ur min hand
Jag blir till en
torrlagd klippa som nnu minns havet,
bloss som magnesiumblixtar ibland
Jag minns att den
vintern varit kall som ett lik,
men vren fyllde oss med blod
Vi mttes i korsningen bortom
ndhllplatsen,
tummen i luften, vrlden var god
Och jag var en kung och du var min
drottning,
vr tron var en sovsck nnstans lngs vgen
Som syster och bror under
broarna,
men regnet kom jag tog en tgbiljett,
fr dom sista pengarna
Var det lngesen
eller alldeles nyss
Jag minns inte, senast jag sg nglarna
Han kalla sig Vito, vi for i
hans Folkvagnsbuss,
han gmde sitt grs i en skokartong
Med sin vandrande pinne i fickan och
allting till salu,
han sov i sin buss och vi i en trappuppgng
Han gav oss tv rd, skratta
aldrig t vgen,
och borsta tnderna morgon och kvll
Vi skratta och tyckte han talade i tungor
och s,
vi var som tv barn, p en bordell
Och han lt s blaserad nr han sa att han
visste,
att inte en enda mnniska bryr sig
Vi svor att aldrig bli cyniker
men regnet kom
jag tog en tgbiljett,
fr dom sista pengarna
Var det lngesen eller alldeles nyss
Jag
minns inte, senast jag sg nglarna
Och regnet slog mot perrongtaken
som om det var sista
natten innan en lng, lng frd
Jag satt i ett fnster klarvaken
Och sg mitt tg komma in p vg
mot en annan vrld
Nej, resorna blir aldrig som man planerar dom,
fast man tror att man
ger varje stund
Och man flyr utan att ha lst ett enda mysterium,
eller dr av trst alldeles
invid en brunn
S ljug aldrig och sg att du skt mig verallt
Jag vet du kan vgen, du kan vgen
till min drr
Sanningen ligger som en klump i din hals,
just dr lgnerna lg frr
Och V |
